Sommaren 2012 kom vår dotter M hem från sommarlovsvecka hos farmor med ett utslag på bålen precis bredvid armhålan. Det såg ut som en vårta. På bara någon vecka blev vårtan dubbelt så stor och ynglade av sig med en liten koloni småvårtor, mindre och plattare, runt omkring. Jag erinrade mig att det fanns någonting som heter mollusker och kollade Vårdguiden. Det verkade vara det som M fått.
Efter ytterligare en vecka hade molluskerna spridit sig över hela bålen. En månad efter att vi såg den första hade M mollusker från vristerna till halsllinningen och ned till knäna. Många, många. Utstående och vårtliknande och rent ut sagt äckliga. Den ursprungliga mollusken var utstående som en knopp och av samma storlek som bröstvårtan intill.
Via Google hittade jag massor av desperata människor som sökte råd; både för sina barn och för sig själva, men vården verkade inte ge någon hjälp alls- ett fåtal läkare frös eller brände bort mollusker men det allmänna rådet var att bara låta dem vara eftersom de så småningom försvinner av sig själva. En sanning med modifikation - hos de flesta tycktes "ett par år" vara standard. På ett forum utbytte hysteriska drabbade tips och huskurer. En del hade inte visat sig avklädda för någon på flera år. Flera hade disfigurerade underliv. Någon skrev om att deras förskoledotter smittat familjens baby, som fått mollusker i hela ansiktet, även på ögonlocken. Jag blev fullständigt panikslagen- jag var gravid och vi väntade vår baby i slutet av augusti.
Vi provade alsolsprit. Zinkpasta. Mystiska, dyra krämer från hälsokosten ("den här hjälper GARANTERAT"). Bad med vinäger. M kände sig som paria eftersom vi tvingade henne till minutiös hygien med handsprit och nagelborste. Vi tvättade lakan och handdukar i 90 grader separat och trots att det var varmt ute fick hon hela tiden ha kläder som täckte molluskerna så att viruset inte skulle sprida sig. Lillasyster anlände till världen och vi tjatade oupphörligen om att inte krama henne utan att ha tvättat händerna och täckt kroppen. På förskolan tyckte de andra barnen att M:s "vårtor" var äckliga.
Det kanske låter helt vansinnigt men om man själv har haft mollusker i familjen vet man hur vidrigt det är. Till slut satt jag på nätterna och letade på nätet efter mirakelmedel.
Då hittade jag en amerikansk blogg med enbart två inlägg. De hade hittat en kur och gjort bloggen för att hjälpa andra. en månad senare var alla mollusker borta. Så nu är det dags för mig att "pay it forward" och göra den här metoden enkelt sökbar för andra desperata föräldrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar